Du har tappat din lur och din sms-maskin,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter i Lommas skog och gråter så övergivet.
Vad var det för lur - var den vit eller grå,
var den väl eller illa behandlad?
Tänk efter nu - förrn vi ej når dej då,
du barfotabarn i livet.
Lite modernare tappning, lite mindre ångestladdad och lite mer ironisk. Mitt grepp var inte tillräckligt, fallet hade en dålig kombination av tid och rum. En mobiltelefon, ett glas Fanta. Den startar, den startar!
Den är död, den hade dödsblinkningar i en timmes tid. Min mobiltelefon fungerar inte och Fantan smakar konstigt.
Vakna då. Ge inte upp. Det är inte rättvist när min mobiltelefon ger upp efter två månader som studenttillbehör.
Det här är alltså mitt sätt att säga att jag inte kommer kunna svara i telefon förrän jag har köpt en ny. Imorgon förhoppningsvis. Imorgon ska jag köpa mjölk och telefon.
1 kommentar:
Hittade du en telefon? En som kommer överrens med dig nu när du är student?
Puss och kram :)
Skicka en kommentar